Pesten som hade sitt ursprung i Ostasien spred sig upp genom östra Europa och kom i maj 1710 till Riga och vidare med soldater över till Sverige. Till Älmeboda synes farsoten ha kommit via Karlskrona och de första dödsfallen inträffade här i november 1710.
Hur många som dog av pesten i Älmeboda är oklart, begravninsboken är inte ifylld för åren ifråga. Magnus Megalinus har endast antecknat att ”från november 1710 till 1712 dog av pest, många som Pastor inte fick namn på och blev inte av Pastor begravda”. Det var strängt förbjudet att forsla döda till kyrkogården utan begravningarna skulle göras på de särskilda pestkyrkogårdar som inrättats på olika ställen i socknen. Men många begravningar gjordes nattetid i smyg innanför kyrkogårdsmuren. Man inte ville riskera någons salighet med att använda pestkyrkogårdarna.
Det finns uppgift om att 400 människor dog, därmed skulle omkring en tredjedel av socknens invånnare ska ha ryckts bort.