Berättelser och skrönor
Sagor, berättelser, legender och skrönor har fascinerat människor sedan urminnes tider och är idag en viktig del av vårt immateriella kulturarv. Åsnenområdets trolska skogar, mystiska jättestenar och gåtfulla vatten väcker snabbt nyfikenhet hos stor som liten. Legenderna och berättartraditionen i Åsnen lever i högsta grad kvar, där Berättarnätet Kronoberg och Sagobygden med dess sagoskåp är en otroligt viktig komponent.
Bländasägnen & Blodberget
Blodbergets namn kommer från en urgammal historia om en kvinna vid namn Blända. Legenden skrevs ner och berättades av Husebys brukspatron Peter Rudebeck som levde mellan 1660-1710. Historien utspelade sig i forna tider när danska trupper anföll Åsnenbygden. Blända samlade traktens kvinnor till motstånd. Platsen där de möttes fick namnet Skäggalösa, vilket byn vid Skatelövsfjordens östra strand heter än idag. Därifrån tågade följet norrut.
Fältslaget ägde rum vid Dansjön. När kvinnorna anlänt, dukade de fram mat och dryck åt den danska hären. Soldaterna tog väl för sig av öl och mjöd och somnade. Kort efter smög kvinnorna fram med skäror och skar halsen av varenda dansk. Efter blodbadet tvättade sig kvinnorna rena vid en plats som fick namnet Blotviken.
För bedriften förärades Blända med ett så kallat fälttecken av Gud. Fälttecknet lever kvar i det röda skärp som ingår i Värendsdräkten. Värends kvinnor lovades också lika arvsrätt med män. Att så blev fallet verifieras av medeltida arvskiftesdokument. Men mot slutet av 1600-talet förordade kung Karl XI en ny kyrkolag med förändrad giftermålsbalk och ärvdabalk. Då vände sig Peter Rudebeck till kungens vän Erik Dahlberg och bad denne att hänvisa regenten om Bländalegenden. På så sätt kom Värendskvinnornas lika arvsrätt att kvarstå även i fortsättningen.
Idag lever legenden om Blända bland annat kvar i namnet Blodberget och Blodviken som ligger i Åsnenområdet. På Smålands museum i Växjö finns en målning som skildrar hur Blända manar sina kvinnor till motstånd mot den danska hären. Trakten kring Blodberget rymmer gott om historiska minnen. Blodbergets hjässa pryds av ett stämningsfullt järnåldersgravfält. Nedanför kullen finns en drygt 200-årig ängslada, byggd enligt samma teknik som användes under vikingatiden.
Text ur ”ÅSNEN Natur och nationalpark – Din guide till unika upplevelser”
Slungö / Knallehall
Sagan om Slungö & Knallehall berättar att i gamla tiden, för mer än tusen år sedan, så bodde det jättar och troll på öarna i Åsnen. På 1100-talet när Hwams kyrka (Vemboö gamla kyrka) byggdes och dess kyrkklockor började kalla till kristen gudstjänst utöver Åsnens öar, så spred klangen olust bland jättar och troll som blev mycket arga. På Slungö bodde en jättekvinna, som mer än någon annan förargades av klockklangen. Hon tänkte: Jag skall nog visa, hur klockklangen skall bort från Åsnens öar. På Slungö låg en jättesten. Hon lyfte upp den och använde sitt strumpeband som en slags slangbella eller katapult, spanade in avståndet till kyrkan och slungade iväg den väldiga stenen. Men just som hon slungade stenen förlorade hon fotfästet. När hon häftigt satte ner sin jättefot igen splittrades klippan under henne och stenen nådde inte ända fram till Hwams kyrka. Så kom det sig, att kyrkan i Hwam räddades undan förstörelse och kunde fortsätta ringa för att samla människorna, och att Slungö sprack. Så än idag finns Stora och Lilla Slungö. Slungestenen hamnade på en plats som heter Knallehall och där ligger den fortfarande idag!
Originaltext från Hembygdsföreningen Gamla Urshult
Trollberget
I bokskogen vid Åsnens strand ligger Trollberget med sina spännande grottor och gångar. Högt uppe i Trollbergets lövkronor sjunger alltjämt grönsångaren om hur trollens guldmynt rullade iväg och försvann i grönskan. Guldtrollsländan plockade snabbt åt sig dyrbarheterna och flög iväg med kroppen täckt av guld. När mörkret föll var både trollslända och skatt försvunna.
Kattugglans trollungar sökte förgäves efter skatten i den mjuka guldlockmossan. Men inget hjälpte förrän skogens bästa ögon tog upp sökandet. Lodjuret klättrade uppför Trollbergets stenblock och klippor och fann guldet i den mörkaste skrevan. Taltrasten upprepade ivrigt från sin grantopp: Skatten är här! Skatten är funnen! Sedan dess har trollmor sina dyrbarheter i säkert förvar. Den lilla bokgallmyggan tillverkade en magisk bokpung åt henne på bokens blad. Kan du kanske upptäcka just det löv som rymmer guldmynten?
Eller kan du hitta järndörren i Trollberget, som döljer den stora salen som rymmer trollens guld och silver? Ännu har ingen hittat den dörren.
Text från en av informationsskyltarna i Åsnens nationalpark. Fler sagor från Trollberget finns att lyssna på hos Sagobygden.