Äppelträd som lyser med sina rosavita blommor på ängar, längs med vägarna och utmed gamla stenmurar. 

Åsnen har sitt alldeles egna äppelrike. Äppelträd har funnits i Norden sedan vikingatiden och frukten användes som föda både åt människor och djur, så även i Åsnenområdet. Med tiden föddes kunskapen om hur frukten kan förädlas genom ympning och ängsfruktsodlingen skapades.

I sydöstra Åsnenområdet växer de vitblommiga fruktträden spridda bland slåtterängsblommor och längs gamla stenmurar och vägar. Kom hit en solig försommardag och se hela trakten skimra av de rosavita blommorna. Miljöerna är rika på liv även när blomningen är över – på högsommaren trivs insekter här, tidig höst klär sällsynta ängssvampar samma mark och även fåglar lockas till miljöerna året om. Ett besök på hösten präglas av ljuvlig äppeldoft och du kan fylla korgen med äppelmust, marmelader och ängsfrukt från lokala odlare och butiker.

Metoden är gammal och omhuldad i till exempel Frankrike och Tyskland. Att ängsfruktodlingar anlades i just södra Åsnenområdet beror förmodligen på att trakten inte var lika bördig som sjöns slättbygder i de norra delarna. Bönder behövde hushålla med sin mark och utnyttja den så effektivt som möjligt för att överleva. Södra Åsnens klimat var också gynnsamt och själva bruket enkelt.

Vildaplar och vildpäron togs tillvara genom ympning och fick stå kvar där naturen placerat dem. På ängarnas vildaplar ympades en god äppel- eller päronsort, gärna på sådan höjd att korna inte kom åt att äta från de nya grenarna (i området även kallat ”ko-ympning”). Träden sköttes sedan och gav frukt. Kombinationen slåtteräng och fruktodling kallas i modernt jordbruk trädjordbruk eller agroforestry och tillämpas jorden runt som ett ypperligt sätt att få ut det mesta av jordbruk.